Anledningen till den här bloggen är faktiskt att jag tänkte komma igång med mitt skrivande. Igen. När jag var yngre (läs: ung) skrev jag massor. Nu skriver jag på jobbet, flera timmar om dagen (när jag inte sitter i möten och verkar vuxen och professionell). Men av någon (inte helt outgrundlig) anledning är jobb-skriva inte alls samma sak som att skriva.
Jobb-skriva innebär att jag skriver systembeskrivningar, målsättningsdokument, granskningsrapporter och annat som är mer eller mindre tekniskt. Mer eller mindre formellt. Aldrig anade jag att jag skulle använda ordet ”erforderlig” flera gånger i veckan, att jag skulle strö ”skall” runt mig, att ”dock” skulle bli ett av de mer använda orden, och att jag till och med ibland skulle dra till med ett ”torde”.
Kanske är det på grund av det jag skriver som jag gör här. Utan minsta hänsyn till korrekt meningsbyggnad och med engelska ord instoppad här och var. Så himla rebellisk jag är! Eller så tycker jag bara om att skriva såhär. Det är ju faktiskt såhär tankarna rör sig i huvudet. I alla fall i mitt.
Hjälp, jag använder ”i alla fall” hemskt mycket... Min avslappnade, privata form av mitt professionella jobb-alter-egos ”dock”, kanske?!
Tanken med att skriva det här i en blogg istället för bara på datorn för att sedan stoppa undan texterna i någon mapp långt ner i filstrukturen är helt enkelt att sätta lite press på mig själv. Deadline. Fast, det där brukar i och för sig fungera sådär bra när man innerst inne vet att det inte är någon deadline. Ingen dör om jag inte klarar den, ingen blir ens skadad, utskälld eller får kicken från jobbet. Det är värt ett försök i alla fall (där var det igen!).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment