Behöver man pengar för att skaffa barn, eller barn för att skaffa pengar?

I DN häromdan fanns en insändare från en medborgare. Kvinnan i fråga var upprörd över föräldraersättningen och hade hittat en stark koppling till andelen gamla förstagångsföräldrar. Kopplingen var tydligen så stark att den inte ens verkade vara diskuterbar.

Insändarkvinnan tyckte att det är hemskt att föräldrapenningen baseras på inkomsten (det kan man ju faktiskt hålla med om, eftersom arbetet med att föda fram och ta hand om ett barn inte går att jämställa med det arbete man normalt utför på sin arbetsplats och därmed inte nödvändigtvis borde vara relaterade till varandra). Men, så fortsätter kvinnan med att redogöra för att detta är grunden i att många nuförtiden väntar ganska länge med att skaffa barn – för att de unga känner sig tvungna att höja sin lön tillräckligt först (för att få hög ersättning).

Hm...
Jag trodde att det hela berodde på att fler pluggar på universitet (för att få ett jobb man trivs med, eller ett jobb överhuvudtaget… man måste ju ha de kunskaper som arbetsgivarna efterfrågar) och därmed så att säga hamnar tre-fyra år ”efter”, eller att unga i stor utsträckning prioriterar sig själva mer och vill uppleva mer innan de stadgar sig, eller vill säkra sin position på en emellanåt väldigt osäker arbetsmarknad (där det gäller att omsätta sina teoretiska studier i praktiken, innan det är gamla sanningar – så är det i alla fall i IT-branschen). Jag har aldrig hört någon säga att de väntar med att skaffa barn för att invänta en större löneökning, för att därigenom få högre föräldrapenning. Jag har inte ens tänkt tanken. Eller är det bara jag som ser barnaskaffandet som något man gör när man själv känner sig vuxen nog att ta hand om ett barn. Det är helt klart på sin plats med en helt ovetenskaplig undersökning. Jag ska fråga runt lite. Meddelar resultatet senare, någon gång.

Något annat som insändarkvinnan inte verkar ha tänkt på är följande. Blir det verkligen fler barn födda om flera av invånarna i och med detta måste t.ex. halvera sin lön. Samtidigt som utgifterna ökar. För det är svårt att tänka sig att det om man nu bestämde sig för en föräldrapenning som är lika för alla skulle lägga den på låt oss säga 25 000. Och vilket sätt att tjäna pengar! Kortsiktigt, visserligen. Lika för alla är inte alltid bäst... eller mest igenomtänkt.

Hur börjar man? Man kastar sig rakt ut!

Hur börjar man en blogg?
På samma sätt som man presenterar sig för någon på en fest (fast utan förklaringen kring hur man känner den vars lya man invaderat)? Nej, det känns inte bra.
Med syfte, omfattning och problemformulering, som i en uppsats? Känns betydligt mer vanligt, om än inte lika stelt och heltäckande som i en uppsats. Och en problemformulering för en blogg? Hur skulle det se ut?!
Fast, att pladdra lite om varför man gör som typ alla andra och startar en blogg kan ju kännas motiverat. Men kanske inte helt intressant ändå.Nej. Jag tänker nog bara kasta mig rakt in i bloggandet – och liksom låtsas att jag redan hållit på i flera månader. Dessutom tänker jag strunta i att ens ägna en tanke åt den där bloggen jag ambitiöst började på för typ ett år sedan. Den som rann ut i sanden efter en vecka... Nej, utan en tanke på mitt bloggbagage kastar jag mig rakt ut, någonstans i mitten av en vecka och i mitten av några funderingar. Nu gör jag det. Nu.