Häromdagen pratade jag och min pojkvän om bloggar och om ytlighet. Kombinationen.
Vi läser ganska olika sorters bloggar han och jag. Krypto och operativsystem är inte riktigt min grej. Däremot läser jag gärna bloggar om mode, inredning och vardagsliv. Inte de mest djupaste lässtunderna. Men för mig är det avkoppling och ett substitut för dyra tidningar som man tröttnar på efter en snabb genombläddring.
Hur är det då med de personer som skriver en modeblogg, för att ta ett exempel som redan är stött och blött, hackat och malet. Är man ytlig för att man skriver om vad man har på sig och vad man skulle vilja ha på sig? Är man ytlig som läser en sådan blogg? Som jag tänker är det inte nödvändigtvis så. Det finns många sidor av en människa. Ytliga och mindre ytliga. Kanske vill man inte avslöja sina innersta tankar ens för främlingar på nätet. Vissa saker vill man behålla för sig själv. Och ibland har man kanske inte ord för att beskriva sina tankar på ett intressant sätt, som gör att andra vill läsa.
För det är en annan aspekt. För vem skriver man sin blogg? Om man vill ha läsare (och kunna tjäna lite pengar på sin blogg) är det betydligt smartare att skriva om mode och beskriva hur man renoverar huset än att skriva personliga funderingar. Jag skulle nog inte läsa den här bloggen själv (och inte bara för att uppdateringsfrekvensen är sjukt dålig, och inte bara för att det inte finns en enda bild i något inlägg). Jag kan egentligen inte sätta fingret på det - men det handlar nog om att jag ofta behöver avkoppling efter en arbetsdag. När det finns så många problem att lösa, ställningstaganden att göra och saker att analysera kan det vara väldigt skönt med mental avkoppling. Vila hjärnan, men utan att sitta still och meditera.
Kanske är det så att jag inte är ytligare än min pojkvän, utan bara att min hjärna har ett större behov av att koppla av. En intressant tvist är att jag egentligen inte ens är särskilt intresserad av kläder och mode. Kanske skulle jag koppla av lika bra till Teletubbies på teve...
Monday, August 25
Ett utropstecken?
Jag tror att jag kommit på det!
Det beror givetvis på att min laptop är så varm undertill att det är svårt att ha den i knät längre än några minuter - och därmed har jag svårt att hitta en skön skrivaställning.
Så är det ju.
Givetvis!
;-)
Det beror givetvis på att min laptop är så varm undertill att det är svårt att ha den i knät längre än några minuter - och därmed har jag svårt att hitta en skön skrivaställning.
Så är det ju.
Givetvis!
;-)
Frågetecken
Typiskt.
Varför får jag alltid skrivtorka och noll insipration när jag väl besämt mig för att skriva?
Är det för att jag sitter och väntar på ett bra uppslag, en intressant tanke, en fin formulering?
För att jag inte bara låter det flöda ur fingrarna?
Eller beror det på att jag suttit och skrivit mest hela dagen
- på jobbet?
Oavsett vilket är det för många frågetecken och för få punkter
just nu
Punkt
Varför får jag alltid skrivtorka och noll insipration när jag väl besämt mig för att skriva?
Är det för att jag sitter och väntar på ett bra uppslag, en intressant tanke, en fin formulering?
För att jag inte bara låter det flöda ur fingrarna?
Eller beror det på att jag suttit och skrivit mest hela dagen
- på jobbet?
Oavsett vilket är det för många frågetecken och för få punkter
just nu
Punkt
Thursday, August 21
Jodå...
Tanken finns kvar.
Bloggform it is - för nu.
Men först måste jag kika på Hell's Kitchen. Gordon Ramsey är grym - i dubbel bemärkelse...
Bloggform it is - för nu.
Men först måste jag kika på Hell's Kitchen. Gordon Ramsey är grym - i dubbel bemärkelse...
Wednesday, August 20
Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?
Ja, det kan man fråga sig...
Fullt upp med att leva livet, kanske?!
Funderar på att göra ännu ett försök att komma igång med att blogga. Inte för att jag inte har fullt upp med att leva livet, utan för att jag bara fått lust (igen...) att fylla det med ytterligare lite att göra... Det blir lätt att man (i alla fall jag) får lust att ta tag i nya hobbies - och gamla som vill göra comeback.
Insåg häromkvällen när jag skulle gå och lägga mig att jag egentligen inte har någon hobby.
Träna räknas inte, tycker jag - det gör jag ju för att må bra och förhoppningsvis för att köpa lite tid i form av fler dagar på vår jord.
Umgås med pojkvän och vänner räknas inte heller som en hobby. Om man ser sina vänner som en hobby låter det som att man är lite fel ute. Inte för att det inte är trevligt och roligt, utan för att det låter som att det bara är ensidigt - inte ge och ta... På något sätt. Om det går att förstå hur jag tänker - och skriver...
Bullmamma och pysseltant blir jag nog inte - inte den här sidan 30 i alla fall...
Fotografering skulle kunna vara en kandidat för att bli en hobby som räknas. Men än så länge är jag inte där, har inte blivit tillräckligt hängiven/bra/pryltokig. Än.
Läsa är ju ett trevligt sätt att slå ihjäl några timmar och samtidigt kombinera nytta och nöje. Men känns det inte lite väl passivt för att vara en hobby? Det är ju mer... avkoppling...
Inredning är också en tänkbar hobby. Men lägenheten är för liten för att räcka som objekt för en hobby. Pengahögen är för liten, dessutom...
Så, då finns det bara en tänkbar hobby kvar - som jag ser det just nu. Skriva. Frågan är bara i vilken form. Bloggform, tänker jag för nu. Återstår att se om den tanken finns kvar imorgon.
Fullt upp med att leva livet, kanske?!
Funderar på att göra ännu ett försök att komma igång med att blogga. Inte för att jag inte har fullt upp med att leva livet, utan för att jag bara fått lust (igen...) att fylla det med ytterligare lite att göra... Det blir lätt att man (i alla fall jag) får lust att ta tag i nya hobbies - och gamla som vill göra comeback.
Insåg häromkvällen när jag skulle gå och lägga mig att jag egentligen inte har någon hobby.
Träna räknas inte, tycker jag - det gör jag ju för att må bra och förhoppningsvis för att köpa lite tid i form av fler dagar på vår jord.
Umgås med pojkvän och vänner räknas inte heller som en hobby. Om man ser sina vänner som en hobby låter det som att man är lite fel ute. Inte för att det inte är trevligt och roligt, utan för att det låter som att det bara är ensidigt - inte ge och ta... På något sätt. Om det går att förstå hur jag tänker - och skriver...
Bullmamma och pysseltant blir jag nog inte - inte den här sidan 30 i alla fall...
Fotografering skulle kunna vara en kandidat för att bli en hobby som räknas. Men än så länge är jag inte där, har inte blivit tillräckligt hängiven/bra/pryltokig. Än.
Läsa är ju ett trevligt sätt att slå ihjäl några timmar och samtidigt kombinera nytta och nöje. Men känns det inte lite väl passivt för att vara en hobby? Det är ju mer... avkoppling...
Inredning är också en tänkbar hobby. Men lägenheten är för liten för att räcka som objekt för en hobby. Pengahögen är för liten, dessutom...
Så, då finns det bara en tänkbar hobby kvar - som jag ser det just nu. Skriva. Frågan är bara i vilken form. Bloggform, tänker jag för nu. Återstår att se om den tanken finns kvar imorgon.
Subscribe to:
Posts (Atom)