Nystartsdag

Första dagen i veckan, första dagen i en ny månad - och första dagen av hösten (det kan i och för sig diskuteras... men om man utgår från den klassiska "kolla-kalendern-metoden" så...).

Den ultimata dagen för att starta på nytt; ta tag i sitt liv, skapa nya vanor och börja agera.
Eller är det den sämsta?
Kanske är pressen som kommer med denna ideala tidpunkten en garanti för misslyckande.

Bara att det är måndag gör mig tveksam till om det hade varit någon idé att starta om just idag - ens om jag hade haft tid.

För vad är det med måndagar som gör att det så lätt känns som att man borde stannat kvar i sängen? Ingen direkt mjukstart på jobbveckan; total kaos från början till slut - och sedan en runda tillbaka till kontoret efter middagen för att fixa de sista grejerna som gick åt skogen (som visserligen gick i skogen redan i onsdags, men som inte uppdagades förrän idag). Och till på köpet: tvättstugan. Värre än vanligt. Jag ska inte ens börja rada upp problemen med den...

Jag har skrivit om nyårslöften vs. påsklöften tidigare - och första dagen på årstiden/månaden/veckan hör hemma i samma kategori. Det är bättre att ta tag i det man vill göra direkt när man tänker det oavsett dag. Fast inte en måndag... Så, jag väntar till imorgon.. ;-)

Modeblogg vs Teletubbies

Häromdagen pratade jag och min pojkvän om bloggar och om ytlighet. Kombinationen.
Vi läser ganska olika sorters bloggar han och jag. Krypto och operativsystem är inte riktigt min grej. Däremot läser jag gärna bloggar om mode, inredning och vardagsliv. Inte de mest djupaste lässtunderna. Men för mig är det avkoppling och ett substitut för dyra tidningar som man tröttnar på efter en snabb genombläddring.

Hur är det då med de personer som skriver en modeblogg, för att ta ett exempel som redan är stött och blött, hackat och malet. Är man ytlig för att man skriver om vad man har på sig och vad man skulle vilja ha på sig? Är man ytlig som läser en sådan blogg? Som jag tänker är det inte nödvändigtvis så. Det finns många sidor av en människa. Ytliga och mindre ytliga. Kanske vill man inte avslöja sina innersta tankar ens för främlingar på nätet. Vissa saker vill man behålla för sig själv. Och ibland har man kanske inte ord för att beskriva sina tankar på ett intressant sätt, som gör att andra vill läsa.

För det är en annan aspekt. För vem skriver man sin blogg? Om man vill ha läsare (och kunna tjäna lite pengar på sin blogg) är det betydligt smartare att skriva om mode och beskriva hur man renoverar huset än att skriva personliga funderingar. Jag skulle nog inte läsa den här bloggen själv (och inte bara för att uppdateringsfrekvensen är sjukt dålig, och inte bara för att det inte finns en enda bild i något inlägg). Jag kan egentligen inte sätta fingret på det - men det handlar nog om att jag ofta behöver avkoppling efter en arbetsdag. När det finns så många problem att lösa, ställningstaganden att göra och saker att analysera kan det vara väldigt skönt med mental avkoppling. Vila hjärnan, men utan att sitta still och meditera.

Kanske är det så att jag inte är ytligare än min pojkvän, utan bara att min hjärna har ett större behov av att koppla av. En intressant tvist är att jag egentligen inte ens är särskilt intresserad av kläder och mode. Kanske skulle jag koppla av lika bra till Teletubbies på teve...

Ett utropstecken?

Jag tror att jag kommit på det!
Det beror givetvis på att min laptop är så varm undertill att det är svårt att ha den i knät längre än några minuter - och därmed har jag svårt att hitta en skön skrivaställning.
Så är det ju.
Givetvis!
;-)

Frågetecken

Typiskt.
Varför får jag alltid skrivtorka och noll insipration när jag väl besämt mig för att skriva?
Är det för att jag sitter och väntar på ett bra uppslag, en intressant tanke, en fin formulering?
För att jag inte bara låter det flöda ur fingrarna?
Eller beror det på att jag suttit och skrivit mest hela dagen
- på jobbet?
Oavsett vilket är det för många frågetecken och för få punkter
just nu
Punkt

Jodå...

Tanken finns kvar.
Bloggform it is - för nu.
Men först måste jag kika på Hell's Kitchen. Gordon Ramsey är grym - i dubbel bemärkelse...

Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?

Ja, det kan man fråga sig...
Fullt upp med att leva livet, kanske?!

Funderar på att göra ännu ett försök att komma igång med att blogga. Inte för att jag inte har fullt upp med att leva livet, utan för att jag bara fått lust (igen...) att fylla det med ytterligare lite att göra... Det blir lätt att man (i alla fall jag) får lust att ta tag i nya hobbies - och gamla som vill göra comeback.

Insåg häromkvällen när jag skulle gå och lägga mig att jag egentligen inte har någon hobby.
Träna räknas inte, tycker jag - det gör jag ju för att må bra och förhoppningsvis för att köpa lite tid i form av fler dagar på vår jord.
Umgås med pojkvän och vänner räknas inte heller som en hobby. Om man ser sina vänner som en hobby låter det som att man är lite fel ute. Inte för att det inte är trevligt och roligt, utan för att det låter som att det bara är ensidigt - inte ge och ta... På något sätt. Om det går att förstå hur jag tänker - och skriver...
Bullmamma och pysseltant blir jag nog inte - inte den här sidan 30 i alla fall...
Fotografering skulle kunna vara en kandidat för att bli en hobby som räknas. Men än så länge är jag inte där, har inte blivit tillräckligt hängiven/bra/pryltokig. Än.
Läsa är ju ett trevligt sätt att slå ihjäl några timmar och samtidigt kombinera nytta och nöje. Men känns det inte lite väl passivt för att vara en hobby? Det är ju mer... avkoppling...
Inredning är också en tänkbar hobby. Men lägenheten är för liten för att räcka som objekt för en hobby. Pengahögen är för liten, dessutom...

Så, då finns det bara en tänkbar hobby kvar - som jag ser det just nu. Skriva. Frågan är bara i vilken form. Bloggform, tänker jag för nu. Återstår att se om den tanken finns kvar imorgon.

Julfest på jobbet

Julfest med jobbet i fredags. Inte helt händelselös. Inga direkta skandaler, men det hände en del... Jag råkade ingå i ett par av dem... En mindre trevlig med en kollega med alltför runda fötter. Och dessutom en betydligt trevligare...

Mina kollegor är ganska bra på att festa. Inte sjövilda fyllefester, utan festa på ett positivt sätt. Flamsa & tramsa, sjunga, dricka, röja loss på dansgolvet. Ibland kan jag tycka att det borde vara mer drama på festerna... Fast för min del blev det nog mer än lagom i fredags...

Vi gick ut på ett ställe och dansade efter själva julbordet. Ett ställe som jag aldrig går till förutom när min chef tvingar mig. Jag är för ung och inte tillräckligt desperat för det där stället... Fast det är ett ganska intressant fenomen att betrakta. Så länge gubbarna håller sig borta.

Pepparkakor

Idag har jag bakat pepparkakor med mamma. En mysig tradition. Och god. Mammas recept som hon fått av mormor som i sin tur ärvt det är det bästa pepparkaksreceptet - och det säger jag helt objektivt.. ;-)

Att resa - en fysisk ansträngning

Inte nog med att jag var tvungen att få kabinväskan inplastad på flygplatsen för att den skulle hålla sig stängd och inte nog med att jag dörutöver hade fullpackad datorryggsäck och handväska plus en extra kasse.... Dessutom kände jag mig tvungen att handla tre liter sprit (billigt och gott till coctailpartyt på juldagen) och tre kartonger tryfflar (jag ska inte äta alla själv!! även om det iofs ingår i detta års nyårslöfte...) på flygplatsen. Bra tajming. Var nära att ge upp på vägen hem från tågstationen och beställa en taxi. Sträckan tar, med normal packning, ungefär sex minuter att gå. Men, jag klarade mig hem på egen hand. Resultatet; aparmar och valkar i händerna.
Blåsor på fötterna också. Högklackat var inte heller någon bra idé en dag som denna. Dessutom var jag tvungen att ta av mig stövlarna i säkerhetskontrollen. Jag och en olyckssyster satt bredvid varandra i strumplästen och suckade över den i vissa hänseenden överrigorösa säkerhetskontrollen på Bryssels flygplats...
Väldigt glatt inlägg det här... Positivt med dagens resa var i alla fall att flyget var lite tidigt och SJ var sena, så jag hann med ett tidigare tåg. Jäj!

Nu ska jag sticka fötterna i ett välgörande fotbad och läsa ut min bok, om jag inte somnar...
Imorgon ser jag fram emot de nyanställdas luciatåg på morgonfikat; brukar aldrig vara traditionsenligt, men roligt.. :-)

Sista kvällen i Bryssel, för den här gången...

Bryssel igen. För sista gången i år. Får se om jag kommer tillbaka nästa år, tyvärr inte mitt beslut att fatta...

Jag förbereder mig för båda delarna, genom att ta med mig alla kläder hem men lämnar krukväxten, vattenfilterkannan och de toagrejer som jag inte får plats med (var trött i morse och glömde att jag borde tagit den lite större väskan, så jag ska försöka få ner allt i en liten kabinväska...). I vilket fall är min lägenhet uthyrd från januari, så om jag kommer tillbaka får jag försöka hitta något annat ställe. Lite synd, för det är mysigt här och de jag bor hos är trevliga. Idag blev jag bjuden på soppa när jag kom "hem". Endive-soppa, tror jag. För ovanlighetens skull gav varken det flamländska eller det franska ordet någon ledtråd. Många flamländska ord låter annars som en blandning mellan svenska och tyska.

Frederika och jag pratade om den politiska situationen i Belgien. Ett halvår efter valet och det finns fortfarande ingen regering, och klyftorna mellan flandern/flamländska/norra delen och vallonien/franska/södra delen växer. Röster höjs om att flandern borde bilda en egen stat. Från många fönster i Bryssel hänger belgiska flaggor, vilket tydligen är en politisk handling som visar att man är för Flandern som stat. Jag visste inget om det här innan jag kom hit. Misstänker att all EU-politik gör att Belgiens inrikespolitik inte uppmärksammas så mycket.

Efter det politiska snacket pratade vi jul och nyår. Mycket verkar vara likt hur vi firar i Sverige. Fast någon speciell julmat finns det inte. I Frederikas familj brukar de äta fondue på julafton men tydligen brukar alla familjer ha sina traditioner, ofta väldigt festligt; ostron och skumpa tex. Frederika och Gerrard har några bekanta från Sverige, så Janssons Temptation hade hon hört talas om. Julmust däremot hade hon inte hört talas om, men hon blev sugen på att prova och tänkte ta en tripp till Ikea för att se om det fanns där.

Förra veckan när jag kom hit satt det granar fastsurrade i varenda stolpe och vägskylt (till och med runt en p-automat) vid torget där jag bor. Helt odekorerade gröna granar. Det såg helt sjukt ut! När jag kom hit idag hade de pyntats med sidenband. Det såg nog ännu mer sjukt ut, faktiskt.
I metron spelar de julmusik! På de flesta metrostationer spelas musik. Easy-listening, hissmusik; okontroversiella 80-talsballader och sånt. Trodde jag. Tills jag plötsligt hör "Seven nation army" med The White Stripes. Intressant och ganska vågat val för ett offentligt rum... Jag blir nyfiken på vem det är som väljer låtar.