Shock Value

Jag gillar Timbalands nya album.
Om man nu kan säga att det är hans... han har tagit hjälp av en lång räcka folk; Justin Timberlake, Missy Elliot, The Hives och Nelly Furtado, för att nämna några. Det enda jag inte riktigt förstår är låten med One Republic, Apologize, där man inte hör av Timbaland alls. Fast låten är grym!! Hörde den första gången på en amerikansk kompis myspace-sida. Snacka om glatt förvånad när jag hittade den på det här albumet!
Beaten i The way I are är skön - och i Bounce också (fast med texten är det inte alls förvånande att albumet stämplats med "Parental Advisory - Explicit Content").

Hursomhelst. Det är en bra platta! Try it!

[Hyggebaijyör]

Var i Köpenham med åtta kompisar i helgen. Vi hade vädrets makter mot oss, men ölen var med oss! Hela tiden… :-)
Det danska hygget talas det om ibland, att bara vara och njuta av dagen (helst efter en hård, fysiskt krävande arbetsdag, som jag har förstått det). En hyggebaijyör (det är så det uttalas, stavningen har jag ingen aning om…) är en öl som avnjuts i den andan. Vår första hyggebaijyör intogs en timme efter ankomst, efter att vi släpat väskorna till hotellet. En mini-semester i min smak. Många goa vänner och sedan tillbringar man dagarna med att strosa omkring och med jämna mellanrum sätta sig på en uteservering och avnjuta en kaffe latte, en öl, en drink eller en bit mat.
Njuta av livet – hygga, helt enkelt!
Därför sitter jag nu och bloggar med ett glas vin. Inte för att jag behöver alkoholen, utan för att jag njuter av dess goda smak. Vardagslyx, säger en del. Men varför sätta en sådan etikett på det? Se det som en självklarhet, som inte behöver en etikett och inte behöver särskiljas från annat; att njuta oavsett dag!

Dock torde ”ska” ersättas med ”skall” när så är erforderligt

Anledningen till den här bloggen är faktiskt att jag tänkte komma igång med mitt skrivande. Igen. När jag var yngre (läs: ung) skrev jag massor. Nu skriver jag på jobbet, flera timmar om dagen (när jag inte sitter i möten och verkar vuxen och professionell). Men av någon (inte helt outgrundlig) anledning är jobb-skriva inte alls samma sak som att skriva.
Jobb-skriva innebär att jag skriver systembeskrivningar, målsättningsdokument, granskningsrapporter och annat som är mer eller mindre tekniskt. Mer eller mindre formellt. Aldrig anade jag att jag skulle använda ordet ”erforderlig” flera gånger i veckan, att jag skulle strö ”skall” runt mig, att ”dock” skulle bli ett av de mer använda orden, och att jag till och med ibland skulle dra till med ett ”torde”.
Kanske är det på grund av det jag skriver som jag gör här. Utan minsta hänsyn till korrekt meningsbyggnad och med engelska ord instoppad här och var. Så himla rebellisk jag är! Eller så tycker jag bara om att skriva såhär. Det är ju faktiskt såhär tankarna rör sig i huvudet. I alla fall i mitt.
Hjälp, jag använder ”i alla fall” hemskt mycket... Min avslappnade, privata form av mitt professionella jobb-alter-egos ”dock”, kanske?!

Tanken med att skriva det här i en blogg istället för bara på datorn för att sedan stoppa undan texterna i någon mapp långt ner i filstrukturen är helt enkelt att sätta lite press på mig själv. Deadline. Fast, det där brukar i och för sig fungera sådär bra när man innerst inne vet att det inte är någon deadline. Ingen dör om jag inte klarar den, ingen blir ens skadad, utskälld eller får kicken från jobbet. Det är värt ett försök i alla fall (där var det igen!).