Midsommar

Ville bara tala om att midsommar är min favorit bland alla högtider!
Det kan liksom inte gå fel med det konceptet. I alla fall inte konceptet jag och mina vänner har.

Vi träffas på förmiddagen för att dricka öl, spela kubb och bara slappa på gräsmattan (om det nu inte regnar...). Plan A brukar vara ett hus på landet (eller ännu hellre, vid havet), men det slutar oftast med plan B; i en villaträdgård. Framåt två-tiden plockar vi fram sill, potatis, knäckebröd och nubbe – vilket avnjuts ackompanjerat av mer eller mindre studentikosa sånger (på senare år har vi varit avancerade och sjungit i kanon!!). Sedan blir det mer lek, öldrickande (eller cider för min del…) och partajande. Min kompis P brukar vid det här laget plocka fram gitarren. Vid nio-tiden tänds grillen och sprider en härlig doft. När magarna är mätta och goa töjer vi ut dem ännu mer med marshmallows grillade i den falnande glöden. Och sedan är det fortsatt party tills det ljusnar och folk knyter sig på en luftmadrass i ett ledigt hörn.
På midsommardagen är det pizza – ute i solen om det varit regn på midsommarafton eller på den inglasade altanen om det varit soligt på midsommarafton (det brukar ju vara varannandagsväder på midsommar).

Fast i år blev midsommar något annat. För första gången på flera år firade jag inte med mina kompisar, utan med M:s kompisar. Eller egentligen med en av våra gemensamma kompisar (för övrigt han som tar på sig äran för att vi blev vi…) och ett gäng av mer eller mindre bekanta folk.
Det var riktigt kul, missförstå mig inte. Men ändå kändes det inte helt som midsommar. Jag hoppades lite att mina vänner skulle känna likadant, och inte ha riktigt lika kul som vanligt, och sakna mig – i alla fall lite grann. Och jag fick faktiskt några mess och röstmeddelanden som värmde...

Nästa år firar jag med mina vänner igen – och med M.