Midsommar

Ville bara tala om att midsommar är min favorit bland alla högtider!
Det kan liksom inte gå fel med det konceptet. I alla fall inte konceptet jag och mina vänner har.

Vi träffas på förmiddagen för att dricka öl, spela kubb och bara slappa på gräsmattan (om det nu inte regnar...). Plan A brukar vara ett hus på landet (eller ännu hellre, vid havet), men det slutar oftast med plan B; i en villaträdgård. Framåt två-tiden plockar vi fram sill, potatis, knäckebröd och nubbe – vilket avnjuts ackompanjerat av mer eller mindre studentikosa sånger (på senare år har vi varit avancerade och sjungit i kanon!!). Sedan blir det mer lek, öldrickande (eller cider för min del…) och partajande. Min kompis P brukar vid det här laget plocka fram gitarren. Vid nio-tiden tänds grillen och sprider en härlig doft. När magarna är mätta och goa töjer vi ut dem ännu mer med marshmallows grillade i den falnande glöden. Och sedan är det fortsatt party tills det ljusnar och folk knyter sig på en luftmadrass i ett ledigt hörn.
På midsommardagen är det pizza – ute i solen om det varit regn på midsommarafton eller på den inglasade altanen om det varit soligt på midsommarafton (det brukar ju vara varannandagsväder på midsommar).

Fast i år blev midsommar något annat. För första gången på flera år firade jag inte med mina kompisar, utan med M:s kompisar. Eller egentligen med en av våra gemensamma kompisar (för övrigt han som tar på sig äran för att vi blev vi…) och ett gäng av mer eller mindre bekanta folk.
Det var riktigt kul, missförstå mig inte. Men ändå kändes det inte helt som midsommar. Jag hoppades lite att mina vänner skulle känna likadant, och inte ha riktigt lika kul som vanligt, och sakna mig – i alla fall lite grann. Och jag fick faktiskt några mess och röstmeddelanden som värmde...

Nästa år firar jag med mina vänner igen – och med M.

Kläderna gör tysken

Jag har tidigare haft fördomar kring hur tyskar klär sig. Till viss del har detta kommit från hur tyska turister på besök i Småland verkligen klätt sig, så egentligen är det kanske inte en fördom direkt utan snarare att jag har dragit alla över en kam. Tyska turister i Småland har en förkärlek för grälla färger, gärna många på samma par byxor och midjeväskor. Nu har jag nog aldrig trott att alla tyskar går runt så, på semestern får man faktiskt ha lite överseende med att folk vill klä sig i lite slappare kläder. På samma gång har jag trott att tyskar klär sig prydligt men tråkigt i jobbsammanhang, och lite punkigt slappt på fritiden. ja, ja... Jag erkänner i alla fall mina tokiga fördomar.

Nu har jag fått lite first-hand-information i och med att jag faktiskt spenderat lite tid i Tyskland – och även, jag erkänner, shoppat lite kläder. Tyskarna klär sig, big surprise, ungefär som svenskar. Fast det är ändå någon skillnad, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Snäppet tråkigare och prydligare är det nog än hemma i Svedala. Under ett fåtal shoppingrundor har jag fyndat några snygga toppar. I teveprogrammet som jag skrev om 12 juni (”Are you hot?”) såg jag att tonåringar klär sig ungefär som i Sverige. Så det där propra, tråkiga är kanske reserverat för affärsfolk och tjänstemän. Men, och jag vet inte om det beror på att jag inte varit i någon större stad (även om 300 000 invånare är ganska mycket med svenska mått mätt), jag har passerat flertalet billiga affärer med kläder i polyester-blandningar och annat av tveksam kvalitet.

I första meningen står det ”jag har tidigare haft fördomar...”. Nyckelord: tidigare. Ärligt talat vet jag inte om jag fortfarande har det, eller om jag har fått dem bevisade, eller om jag blivit överbevisad av tyskarna själva. Härligt ambivalent alltså.

I ett försök att rättfärdiga, eller i alla fall avdramatisera, mina fördomar tänker jag avsluta det här inlägget med att beskriva några medresenärer på bussen från min kunds kontor och in till centrum. Utan att lägga in några värderingar (mer än de som smyger sig in i valet av passagerare att beskriva, och ordvalet för att beskriva dem – det räcker nog gott och väl...). För övrigt kan det vara intressant att veta att busslinjen går förbi ett antal stora arbetsplatser med gott om tjänstemän mellan 25 och 50.

• En kvinna i 50-årsåldern som väntat för länge med att gå till frisören (det gråa håret syns tydligt i utväxten efter den bruna färgningen) har en ljusbeige kappa på sig och har målat naglarna med grön glitterfärg.
• En kvinna i 35-årsåldern har på sig en svart skinnkostym (med för korta ben, och kombinerat med svarta lågskor av herrmodell).
• En kvinna i 55-årsåldern har på sig en ljusturkos stor jacka i två olika material, (fusk)mocka och något som ser ut som täckjacketyg.
• En tjej i 25-årsåldern har på sig svarta kostymbyxor och en mörkgrå lite tunnare polotröja, med sig har hon en ganska tjock jacka. (Det är varmt ute!)

Allihop på samma buss. I Tyskland.
Inga kommentarer.

Schlafen in Deutschland

Jag sover alltid dåligt på hotell, även om sängen är så där härligt skön med fluffigt täcke som det är på en del hotell. Jag kan liksom inte slappna av. Vad kan det bero på?

A) Jag är rädd för att någon ska bryta sig in.
B) Jag är rädd att någon ska försöka bryta sig in, på fyllan, i tron att det är hans (eller hennes...) rum.
C) Jag är rädd att försova mig.
D) Jag har ofta något viktigt möte eller en klurig workshop dagen efter när jag sover på hotell; nervositet med andra ord.

Jag lutar åt någon kombination av C och D. Det brukar i alla fall bli så att jag sover med teven på. Dels för att få lite ljus (nej, jag är inte mörkrädd), och dels för att det inte ska vara helt tyst; jag känner mig mindre ensam med lite ljud omkring mig. Resultatet brukar tyvärr inte alltid bli det bästa. Jag försover mig i och för sig inte, eftersom jag alltid vaknar innan klockan ringer (flera gånger), men jag blir ju inte heller utsövd. När jag är i Tyskland, som nu, finns det ytterligare en negativ aspekt med det hela. Oavsett allt snack om den svenska frigjordheten så har Tyskland har en helt annan attityd till nakenhet – åtminstone på teve. Rätt som det är vaknar jag till av att det är reklam för mobiltelefonporr. Snacka om uppvaknande. Troligen skulle de flesta killar uppskatta det, och sedan inte vilja somna om. Jag uppskattar det inte. Inte alls.

Fingerljummet auf Deutsch

Sitter på ett hotell i Tyskland och tittar på teve. Tittar är ordet. Lyssnar gör jag i och för sig, men utan att förstå. Varför ska de dubba allt? Ändå har jag svårt att låta bli. Det är som när man ser någon i tre storlekar för tajta kläder; men vill inte titta men kan inte låta bli. Har redan sett slutet av ”Das Perfekte Dinner” (som i Sverige hette Middagen, och gick på trean (tror jag) i höstas eller nåt) och sista halvan av CSI:NY (under första halvan var jag på Pizza Hut och hämtade med mig en Peperoni Pizza, det fanns inte så mycket annat öppet idag eftersom det är röd dag).

Nu tittar jag på ett teveprogram som... hm... om tysk teve rent generellt är som den där tjejen i för tajta kläder, så är det här programmet som om tjejen höll en naken kille i handen där hon gick. Illa. Men jag blir fascinerad – mest för den dåliga smaken. Programmet heter ”Are you hot?” och går ut på att unga människor med stort behov av uppmärksamhet visar upp sig på en scen och blir bedömda av en jury. De posar lite som de sett att fotomodellerna gör och sedan sitter en tjej och två killar och kommer överens om huruvida de är ”hot” eller ”not”. De flesta är inte heta. Extra anmärkningsvärt när de i juryn inte ens är fingerljumna själva. Den ena ser ut som snubben i Scooter. Eller, det kanske till och med är han. I vilket fall är han frostig. Och då har han inte ens börjat skrika (förlåt, sjunga...). Många dryga deltagare är det i alla fall, så lite lätt dissning kanske bara är moraliskt stärkande. Fast de verkar i och för sig inte bry sig så mycket. Good for them. Nu är det dags för finalen. Badklädesmomentet. Refreshing i alla fall att få se grabbar visa upp sig i badkläder. Det händer ju inte varje dag. Den platinablonderade Scooter-snubben och hans polare sitter nu och ger poäng för ansikte, kropp och sex appeal. En tjej får precis höra att hennes näsa är för stor, det blir ingen bra poäng. Arrogant är hon också (mmm, verkar faktiskt så...) så sex appeal poängen blir också dålig. Fast Scooter-blondie gillar henne. Vad ska man säga. Jag är stum. Jag sitter och tänker att det där skulle aldrig fungera i Sverige. Jag hoppas att det inte skulle det. Innerligt. Fast, det är i alla fall intressant att höra killar bedöma andra killars sex appeal. Alltid något.

A glass of water longing for the ocean

Jag fullkomligt älskar låten i senaste Saab-reklamen för BioPower. Release me, med Oh Lauren. Så gudomligt bra. Och så genialisk. Den passar perfekt till produkten. Samtidigt säger den något helt annat när man bara lyssnar på låten, med slutna ögon – och lyssnar till texten.

”I am the wilderness locked in a cage.
I am a growing force you’ve kept in place.
I am a tree reaching for the sun.
Please don’t hold me down”.
”I am the fire burning desperately, but you’re controlling me.
Release me.”

Allt jag behöver veta om livet har jag lärt mig av en ko

Hittade det här på ett vykort för ett tag sedan... Lite söt, eller hur?!

Gråt inte över spilld mjölk.
Gräset är grönare på andra sidan staketet.
Ta tillvara varje möjlighet att mjölka ur det bästa.
Allting tål att tuggas om och om och om...
Hedra din moder och ditt foder.
Ta tjuren vid hornen.
Att trampa i koskit ger tur.
Svar och vitt är alltid trendigt.
Spendera mycket tid med dina ko-mpisar.
Man behöver inte vara dum bara för att man ser så ut.
Det finns inget som heter ”för mycket klöver”.
Det är roligare i grupp.
Och kom ihåg... en intelligent blick betyder allt!

Sverige

Igår var det nationaldagen! Det har varit mycket snack om att vi svenskar är så dåliga på att fira. Mina vänner och jag firade med picknick - inklusive jordgubbar och champange. Vi hade svenska flaggor överallt och alla hade klätt sig i gult och blått. Många som gick förbi såg lite avundsjuka ut på vårt mysiga (och flamsiga) firande.
Tisdagens fest vet jag faktiskt inte om den var för att fira Sverige, eller för att vi hade en ledig dag mitt i veckan...
Förra året blev det bara lunch ute i solen (att skumpan uteblev då berodde nog mest på att vi alla var lite bakis... för vi hade även då fest dagen innan...) - så vi utökar i alla fall firandet.
Fotbollsmatchen mot Island på kvällen hjälpte ju att spä på patriotismen. Jag missade två av målen för att jag typ blinkade precis då...
Nähepp, dags att göra sig iordning för ännu en tjänsteresa.... Kom precis hem från Tyskland (det är därför - och ingen annan anledning - jag inte bloggat förut i veckan) och nu är det dags för nästa resa. Fast inte längre än till Stockholm. Fast man måste ändå packa, och fiffla ner hundra små förpackningar i den lilla återförslutningsbara plastpåsen...

Ica-blogga

By the way.
På mitt förra stammis-Ica fanns en väldigt trevlig kille som en gång frågade hur festen hade varit, när jag stod där och grävde efter svensk valuta. Jag såg ut som ett frågetecken. Kräftskivan, förtydligade han. Jag hade varit inne ett par dagar tidigare och köpt två paket kräftor. Hm...
Kom att tänka på det nu. Han skulle kunna vara Ica-bloggaren, om det fanns en sådan. Fast han heter Ica-killen. Det är vad jag och D kallade honom i alla fall. T.ex. den där gången vi träffade honom på Strand Hotell på Öland. Ica-killen hälsade med varsin kram. Det kändes lite konstigt. Vi var ju inte kompisar. Fast nu slår det mig, han kände ju oss ganska väl ändå, för han verkade ju ha stenkoll på inköpen. Sorligt. För honom? Eller för mig och D? Troligen mer det senare, våra matköp var nog inte alltid något att skryta inför mamma med...

Kooperativa Föreningen

Var på Konsum förut idag. Jag har handlat på Konsum i ett och ett halvt år. Jag har handlat på Ica i 26 år. Halvsanning – mitt första ord var inte ”Ica” och jag gick inte till Ica när jag tog mina första steg. Men jag tror ni fattar principen. Grejen är att jag alltid bott nära Ica och nu bor jag istället mitt emellan två Konsum. Och utan bil har jag ju inte så mycket val. Fast det märks att man är vanemänniska. T.ex. tycker jag alltid att det är svårt att hitta Icas krossade tomater och Icas gröna oliver på Konsum. Inte bara svårt, utan helt omöjligt. Det har i alla fall inte gått så långt någon gång att jag frågat. Jag brukar komma på hur det ligger till innan jag gör bort mig.

När jag stod i kö på Konsum idag kom jag att tänka på Konsumbloggen. Intressant att en blogg kan väcka så mycket uppmärksamhet. Här skulle det passa bra med en utläggning om vad detta säger om dagens samhälle och bla bla bla. När jag tänker efter passar det inte så bra, så jag låter bli. Anyway. Jag stod i kön på Konsum och funderade på den där bloggen som beskriver vad kunder köper. Snarare är det kanske kombinationerna som gör det hela intressant. Jag började fundera på att jag själv nog lyckats med en hel del kreativa kombinationer. Som mycket väl hade kunnat bli ett blogginlägg. Fast idag var jag safe. Köttfärs, fetaost, färska haricot verts, soltorkade tomater och creme fraiche måste räknas som ganska konventionellt. Inget att höja ögonbrynen för. Inget att blogga om. Men visst är det intressant, själva fenomenet, att det kan vara intressant att inte bara blogga om folks inköp på Konsum, utan också att läsa om det i någons blogg. Ganska absurt faktiskt. Och lite tragiskt också, på något sätt. Den medelålders kvinnan bakom mig i kön köpte leverpastej och körsbär. Jag registrerade det intresserat. Kvinnan skyndade sig ut ur affären. Lätt generad, valde jag att tolka det som. Hon såg nog mina nyfikna blickar, hon såg i min ögon att jag tänkte blogga om det. Leverpastej och körsbär. Intressant.