Ica-blogga

By the way.
På mitt förra stammis-Ica fanns en väldigt trevlig kille som en gång frågade hur festen hade varit, när jag stod där och grävde efter svensk valuta. Jag såg ut som ett frågetecken. Kräftskivan, förtydligade han. Jag hade varit inne ett par dagar tidigare och köpt två paket kräftor. Hm...
Kom att tänka på det nu. Han skulle kunna vara Ica-bloggaren, om det fanns en sådan. Fast han heter Ica-killen. Det är vad jag och D kallade honom i alla fall. T.ex. den där gången vi träffade honom på Strand Hotell på Öland. Ica-killen hälsade med varsin kram. Det kändes lite konstigt. Vi var ju inte kompisar. Fast nu slår det mig, han kände ju oss ganska väl ändå, för han verkade ju ha stenkoll på inköpen. Sorligt. För honom? Eller för mig och D? Troligen mer det senare, våra matköp var nog inte alltid något att skryta inför mamma med...