Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?

Ja, det kan man fråga sig...
Fullt upp med att leva livet, kanske?!

Funderar på att göra ännu ett försök att komma igång med att blogga. Inte för att jag inte har fullt upp med att leva livet, utan för att jag bara fått lust (igen...) att fylla det med ytterligare lite att göra... Det blir lätt att man (i alla fall jag) får lust att ta tag i nya hobbies - och gamla som vill göra comeback.

Insåg häromkvällen när jag skulle gå och lägga mig att jag egentligen inte har någon hobby.
Träna räknas inte, tycker jag - det gör jag ju för att må bra och förhoppningsvis för att köpa lite tid i form av fler dagar på vår jord.
Umgås med pojkvän och vänner räknas inte heller som en hobby. Om man ser sina vänner som en hobby låter det som att man är lite fel ute. Inte för att det inte är trevligt och roligt, utan för att det låter som att det bara är ensidigt - inte ge och ta... På något sätt. Om det går att förstå hur jag tänker - och skriver...
Bullmamma och pysseltant blir jag nog inte - inte den här sidan 30 i alla fall...
Fotografering skulle kunna vara en kandidat för att bli en hobby som räknas. Men än så länge är jag inte där, har inte blivit tillräckligt hängiven/bra/pryltokig. Än.
Läsa är ju ett trevligt sätt att slå ihjäl några timmar och samtidigt kombinera nytta och nöje. Men känns det inte lite väl passivt för att vara en hobby? Det är ju mer... avkoppling...
Inredning är också en tänkbar hobby. Men lägenheten är för liten för att räcka som objekt för en hobby. Pengahögen är för liten, dessutom...

Så, då finns det bara en tänkbar hobby kvar - som jag ser det just nu. Skriva. Frågan är bara i vilken form. Bloggform, tänker jag för nu. Återstår att se om den tanken finns kvar imorgon.