Bussantropologi

Tittade precis igenom mina gamla inlägg, och det gick ju fort... Då, i somras tillbringade jag en del tid i Tyskland. Nu, i höst har jag varit en hel del i Bryssel (nej, jag är inte politiker...).

Det är faktiskt inte alls långt mellan Bryssel och Bonn (det var där jag var, när jag var i Tyskland). Jag åkte tåg däremellan för ett par månader sedan och det tog bara ungefär tre timmar, om jag minns rätt. Ändå är det stor skillnad.
Ett sätt att beskriva skillnaden på är busstrafiken.

Bonn:
Ordning och reda; bussarna kommer till hållplatsen på utsatt tid, på minuten! Vill man åka med får man se till att vara där då, på sekunden - inte komma springande när dörrarna har stängts.
Lugnt och fint kör de på de tyska gatorna. Passagerarna är också lugna och fina (dock inte klädseln ;-) se inlägg från i somras...).
Inte så mycket mer att säga, och det säger väl en del...

Bryssel:
Lite lätt sydeuropeiskt (jag vet att jag drar alla över en kam); bussarna kommer när chaffören har lust, vissa turer är så sena att de blir omkörda av nästkommande turs buss och ibland dyker inte bussen upp alls. Inte så konstigt att det blir förseningar eftersom förarna är spåass vänliga att de stannar för alla som kommer springande så länge de är inom synhåll.
För att köra buss i Bryssel behöver man uppenbarligen inte kunna framföra ett motordrivet fordon. Fullgas och fullbroms. Däcken gnisslar när de låser sig på våta kullerstenar.
Passagerarna är djärva och föredrar ändå att stå upp (och om de skulle välja att sitta reser de sig ändå upp en hållplasts innan de går av för att kunna stå precis vid dörren), något som kräver styrka och balans. Alla har inte styrka och balans, vilket allt som oftast leder till att folk flyger omkring och förr eller senare landar på en oskyldig svenska...
Det är inte bara bussens framfart som är olugn. Stämningen inne i bussen kan ibland också vara allt annat än lugn. Häromdagen blev det nästan upplopp efter att bussföraren kört på en backspegel på en parkerad bil och i högtalaren sa att det skulle ta fem minuter för henne att skriva olycksrapporten. Folk var riktigt upprörda och formligen hoppade av bussen för att kunna ta sig till sitt resmål på annat sätt. Jag kände mig ganska oförstående, inte bara för att jag fick det hela förklarat för mig på knackig franglai (frenglish) utan också för att det ju inte är något ovanligt; att bussen är fem minuter sen...

En trivial beskrivning av två länders kultur, men det är på ett sätt det jag tycker är intressant med andra länder - att se skillnader i de små vardagliga sakerna, för de säger ofta en hel del även om de större.